.

---

Är jag den enda som tycker att tiden bara flyger iväg? Att det känns som om det var igår vi stod där , lite smått nervösa, med luciakronor och skulle gå luciatåg för hela sexårs?

För så känns det. Allting har gått så fort. Och helt plötsligt står man här, 15 år gammal. Då är det inte lika lätt, det handlar liksom inte om vem som har den finsate Barbien, eller den nyaste Baby Born längre. Det handlar om moppar, sex och sprit.  Och det känns så hemkt att tänka på att den tiden, då allt var så mycket lättare, då vi var små oskyldiga barn, den kommer inte igen. Den har passerat. Nu står gymnasieval och slutbetyg för våra ögon. Nu kan men inte vara ett oskyldigt barn längre. På ett sätt är jag glad för det, att vi nu kan ta och välja vår egen väg istället för att lämna det åt föräldrarna, men på ett sätt är det också mycket jobbigt att ha den pressen på sig att "välja rätt väg i livet".

Jag ser på framtiden med ljusa ögon. Trots att jag alltid vet att det som varit aldrig kommer igen. Så jag försöker att ta vara på det jag har, innan det försvinner.