.

Kanske inte den finaste bilden menmen.
Jag försöker i alla falla säga något med den; för det är just det här jag kommer sakna vattnet, miljön. Allt det som gör skärgården så himla speciell. Att lämna Vaxholm är som att lämna sin första  kärlek. Svårt, hjärtekrossande. Men det är endå härligt att bryta sig loss på något sätt.

Jag har nog till största del ändrat min åsikt om flytten. Nu är jag mer spänd än ledsen, trots att jag fortfarande är ledsen. Det kanske blir bra endå, nu när så mycket annat endå kommer förändras. Vaxholm kommer jag endå aldrig glömma- mitt hem.

Nej nu spårar jag igen! Jag ska slutta snacka mass blaja. Kunde bara inte låta bli att skriva av mig lite *blink*.