.

Jag blir så sjukt glad när jag såg hur många fina kommentarer jag fick från mitt förra inlägg. Tack ni ska veta att det värmer!

Det har varit en ganska bra dag, trots omständighterna. Att flytta är något jag inte kommer undan, jag kan inte gömma det längst in och låtsas att jag inte behöver ta tag i det, tänka på det. Jag inser att jag måste ta tag i det här och nu. Det är ingen mardröm, jag har redan testat att nypa mig i armen. Det är inget skämt, för jag kan verkligen inte skratta. Det är verkligheten. Och det kan ingen lögn dölja.  

Kanske tycker många att jag överdriver, att jag tar det hårdare än vad det är. Kanske gör jag det. Kanske borde jag bara skratta åt det och tycka att livet är en lek endå? Men jag kan inte.

Ingen kan begära av mig att jag ska lämna i princip allt som gör mig till mig. Inte ens du mamma.
Det här är mitt hem, det kommer det alltid att vara.