.

---

Somvanligt är det alltid något som kretsar i mitt huvud. Jag kan verkligen inte släppa det förän jag skrivit om det.

Ju mer jag tänker på det desto räddare blir jag. Att tiden aldrig går att stoppa. Livet flyter på som vanligt. Dagar kommer, dagar går. Nätter kommer, nätter går. Allting går bara runt & runt. Jag kan sitta stilla en stund, men tiden -livet- fortsätter endå som om ingenting hänt. Och hur mycket jag än vill så kan jag varken stanna eller spolatillbka tiden. Jag börjar inse att "ingeting blir aldrig detsamma" inte bara är ett ordspråk utan ett faktum. För tiden som gått kommer aldrig tillbaka, kan aldrig bli samma sak. Allting bara rullar på. Så jag försöker att då och då stå stilla, lyssna på tiden, se på livet och bara njuta av stunden; den som aldrig mer kommer igen.

Om jag kunde skulle jag spola tillbaka tiden då jag somnade mot din axel. Om jag kunde stanna tiden skulle jag stå stilla med dig.