.

Att pierca navlen gick super bra, trots att jag var så nervös att jag låg där och skakade på britsen, så var det egentligen inget att vara nervös för. Som en spruta känndes det, så jag hade nog överskattat det hela en smula.

Men nu kommer jag till själva meningen med detta inlägg, jag har nämligen bestämt mig för att köra denna veckans Make It or Break It- mitt motsvarnde till Hiss eller Diss.

Break It:
Push-up - Nu menar jag ingen "vanlig" push-up, utan jag syftar på, den överdrivna, falska, och mer slampiga push-up:en som vissa i min omgivning verkar tycker är snyggt. Vilket jag absolut inte gör, nej tvärt om stör jag mig grovt på detta. Det är inget jag vill se, så varför ska jag behöva? Egentligen är det inte en fråga om vem som tycker det är snyggt eller inte, utan om respekt. Respektera att folk. att jag, inte vill se era bröst!
 
Mest tycker jag att det är så patetiskt att flickor i min ålder verkar var så osäkra på sig själva att de måste trycka upp tuttarna till halsen för att få välden att se dom, och då bara med medlidsamma blickar som säger: Stackars
lilla flicka.

Make It:
Att inte bry sig- Att klä sig hur man vill utan att bry sig om människors åsikter och reaktioner, att säga det man tycker, utan att bry sig om vad de andra kommer tro om en, att våga bjuda på sig själv trots att man riskerar att bli kallad "knäppis". Jag diggar det totalt.

/M

Sitter just nu hemma och lyssnar på Spotify. Tack gud att det finns något sätt att lyssna på gratis musik på (utom youtube) efter IPRED-lagen, för annars hade jag nog inte stått ut. Jag lever ju i princip för musiken, eller snarare tack vare. Det är som en lojal vän som alltid finns där och tröstar om man är ledsen, lungnar när man är arg, eller får en att le när man gråter.
Vad skulle jag göra utan den? Förmodligen bli en sån där tankspridd ensamvarg som alla uppfattar som lite småknäpp. Jag liksom rensar tankarna med musiken. Låter antagligen lite småknäppt det också, men jag kan inte beskriva det på ett bättre sätt.
Musiken är en helt annan välrd, en värld där man alltid kan gömma sig för verkligheten.

Jag är nog lite tanskspridd endå. Nu ska jag sluta spåra och bege mig mot Kyrkbyn och min sångpedagog.

Igår hade jag en av de bästa kvällarna på länge måste jag säga. Och efter fredagen så behövdes det. Matilda och Daniela fyllde år, och detta firades med en otroligt mysig tjejmiddag. Hemlagad pizza, godis, otroligt härliga människor, kladdkaka, massa skitsnack och många skratt. Kan det blir bättre? Nej, jag tror bestämt inte det. Tack för att ni gjorde denna kväll så minnesvärd!

Kanske inte den finaste bilden menmen.
Jag försöker i alla falla säga något med den; för det är just det här jag kommer sakna vattnet, miljön. Allt det som gör skärgården så himla speciell. Att lämna Vaxholm är som att lämna sin första  kärlek. Svårt, hjärtekrossande. Men det är endå härligt att bryta sig loss på något sätt.

Jag har nog till största del ändrat min åsikt om flytten. Nu är jag mer spänd än ledsen, trots att jag fortfarande är ledsen. Det kanske blir bra endå, nu när så mycket annat endå kommer förändras. Vaxholm kommer jag endå aldrig glömma- mitt hem.

Nej nu spårar jag igen! Jag ska slutta snacka mass blaja. Kunde bara inte låta bli att skriva av mig lite *blink*.

Idag har jag faktiskt fått mycket gjort. Jag har hjälp Karolina med designen på hennes blogg, vilket tog längre tid än väntat, gjort läxan och dessutom hunnit ändra lite på min egen blogg design. Vad tycks ?

Idol har jag såklart inte missat heller. Efter som ett min kära barndoms - och familljevän Erik är med så kan man ju bara inte missa det *blink*. Jo en sak till har jag hunnit! Jag vet inte riktigt vad som hände men plötsligt fick jag ett kraftigt kreativt ryck så jag greppade pennan och började, tro det eller ej, RITA! Kännde mig plötsligt väldigt inpirerad av någon anledning så jag satt och ritade tills mamma kom hem och började störa. Knäpp jag är. Kanske tar och lägger in en bild på mitt "mästerverk", eller vad man nu ska kalla det, imorgon (?).

/M 

Jag tror att jag bir galen.
Allting gör mig galen.
Du gör mig galen.
Jag trodde inte man kunde känna såhär påriktigt.

Miss you like hell.

I Torsdags fick jag Anna och Bellan för oss att sticka ut och fota med Annas satsiga kamera. Jag ser inte mig själv som någon modell men när jag då, för första gången i mitt liv, fick agera som en tyckte jag det var j*vligt kul. Inte nog med att det var kul att stå dår med kvistar i håret, och le, det blev ett grymt resultat också.  Tack flickor!

Fotografer: Anna,Bellan & jag.
Modeller: Anna & jag.

Jag blir så sjukt glad när jag såg hur många fina kommentarer jag fick från mitt förra inlägg. Tack ni ska veta att det värmer!

Det har varit en ganska bra dag, trots omständighterna. Att flytta är något jag inte kommer undan, jag kan inte gömma det längst in och låtsas att jag inte behöver ta tag i det, tänka på det. Jag inser att jag måste ta tag i det här och nu. Det är ingen mardröm, jag har redan testat att nypa mig i armen. Det är inget skämt, för jag kan verkligen inte skratta. Det är verkligheten. Och det kan ingen lögn dölja.  

Kanske tycker många att jag överdriver, att jag tar det hårdare än vad det är. Kanske gör jag det. Kanske borde jag bara skratta åt det och tycka att livet är en lek endå? Men jag kan inte.

Ingen kan begära av mig att jag ska lämna i princip allt som gör mig till mig. Inte ens du mamma.
Det här är mitt hem, det kommer det alltid att vara.

Det var en riktigt jobbig dag idag, med tanke på vad som hände igår. Såklart kunde jag inte hålla ihop och bröt ihop i skolan idag. Typiskt mig. Men vad ska jag göra när det känns som om hela världen går under? Allt det som jag byggt upp, alla jag lärt känna, och mitt hem, ska jag bara lämna det? Och det värsta av allt, att du bara gick bakom min rygg, att du inte brydde dig ett dugg om min åsikt överhuvudtaget. Du, min mamma, av alla människor i världen så trodde inte jag att du var den som skulle svika.

Den 1 Februari ska jag lämna Vaxholm. Jag ska lämna den stad jag för 15 års sedan föddes i, jag ska lämna mitt hem, mina vänner och allt det som varit en del av mig så länge jag kan minnas. Naturen miljön, människorna, allt. Den 1 februari lämnar jag Vaxholm och flyttar till Täby. Det är inte med ett leende på läpparna, det är inte med fjärilar i magen. Det är med en våt kind. Jag kommer sakna allt.

/M

Jag trodde inte det om dig. Men du har svikit mig, förevigt. Jag vet inte om det någonsin kommer bli som förrut. Att lämna mitt hem kommer bli det värsta jag gjort i hela mitt liv. Hoppas du vet det mamma.

Min blick är blank, jag är helt tom inuti.

/M

 

Lyssna på varande ord. Texten är genialisk.

/M

Nej, nu får det vara nog med sol och varma dagar tycker jag. Nu vill jag ha höst -tjocka stickade kläder, lite ruggigt mysigt väder, och massor av te.   
* I like * .

Men imorse vaknade jag, liksom den senaste veckan, av att solen lyste. Egentligen bara älskar jag ju sommarn, men nu tycker jag endå att det räcker. Jag bara längtar tills löven börjar byta färg och få en sådär härlig röd orange färg, och falla ner på marken. Trots att jag knappt kan tro det själv så längtar jag efter att höra det mysiga höstregnet smattra mot rutan. Gud vad jag blev poetisk helt plötsligt.

Mer sammanfattat alltså; Jag längtar efter hösten!

Jag är glad, jag vill skratta.
Jag är ledsen, jag vill gråta.
Jag är arg, jag vill skrika.
Jag är förrvirrad, jag vill tänka.

I am lost inside.

Låter rubriken tala för sig själv.
Här i alla fall min senaste investering,nya skor! Men efter nattens utflykter ser dom dock inte lika nya ut längre...

Idag har varit en ovanligt bra dag. Av någon aledning kunde jag inte sluta le. Kanske var det för att vi för en gångs skull hade sovmorgon, kanske var det på grund av andra saker. Jag vet inte, men humöret var i alla fall på topp idag.

Inget intressant har hänt egentligen, jag tog en härlig joggintur ( som dock förstördes när mitt knä bestämde sig för att protestera och värka som satan av någon anledning), och jag har lagat en totalt misslyckad middag. Kanske var jag inte så bra på att laga mat som jag trodde... Men humöret håller fortfarande! 

Men nu får jag ju inte missa Idol !

1. Jag är väldigt känslosam.
2. Jag har seriösa problem när det gäller att köpa kläder.
3. Jag använder överdrivet mycket oboy pulver.
4. Dagdrömmer gör jag ofta.
5. Jag har blivit sviken många gånger i mitt liv.
6. Jag älskar sådär äckligt romantiskt filmer.
7. Ibland gråter jag innan jag somnar.
8. Jag har säkert Sveriges dåligaste humor.
9. Jag älskar te.
10. Jag blir väldigt lätt kär.

Hoppas något var intressant?

/M

Idag hade Idol säsongsstart, och gissa vem som satt som besatt framför teven? Jag såklart.

Helt klart är jag inte den enda som drömmer om att ta Idol-juryn med storm. och ärligt talat vet jag inte om min chans är så stor. Men jag är bestämd, jag vet vad jag vill i livet. Jag vill sjunga. Det är allt jag någonsin drömt om.  Tyvärr sprack mina drömmar när jag insåg att man faktiskt måste fyllt sexton innan man kan söka, kul för mig som är född i agusti när man säker i aprill.. Aja. 2011 får bli mitt år -för då jävlar ska jag få juryns hakor att hänga ner till golvet *blink*.

/M

 

Kanske ni, liksom jag, läste det stora moderepotaget i DN Söndag och tänkte gud vilken snygg brud det var på första sidan...? 

Till er kan jag i så fall passa på att skryta om att jag faktiskt känner henne *happyface*. Och till er som ännu inte gjort det tycker jag det är dax att ta fram den och kolla igenom så att även ni får se Amalia Wahlström -säkert Sveriges snyggaste,och roligaste, modell  samt njuta av härligt mode.

(..och ja hon ser lika bra ut i verkligheten *blink* )

/M

Onsadag, helt klart den jobbigaste skoldagen, i alla fall om mån kollar på vårt schema. NO klockan tio över åtta en onsdags morgon, liksom hur tänker man då?

Nätt och jämnt klarade jag mig igenom denna dag, bara med lite huvudvärk. "Bit ihop och le" är det som brukar funka för min del, vilket det även gjorde idag. Inte nog med en jobbig skoldag, mammsen verkar inte vara på bästa humöret idag heller om man säger så.
Ingen bra onsdag med andra ord. Det enda bra var väl i så fall, den korta men enormt sköna, springturen med Jengan. Den som uppfann löparskorna var ett geni!

Nu blir det chillout i min säng med te & Twilight, mys!

I alla fal är jag grym på amerikanske pannkakor, har jag upptäckt. Jag och Karolina avnjöt mina mästerverk tillsammans med Sveriges finaste utsikt på picknickberget i söndags. Mums.
Kunde inte låta blir att att bjuda Anna, Bellan & Fredrika på dem idag heller. Gott som satan var det, synd bara att det inte är lika nyttigt.. Men har man så mycket träningsvärk i kroppen så att man knappt kan skratta, efter både dans och fyra km löpning, då är det okej tycker jag *blink* .

/M

...Kan man ju passa på att fota dagens ?

Klänning- Indiska
Kofta- In wear
Leggings- Indiska
Skor- Converse
Väska- Åhléns
Thermosmugg- Åhléns
Rosett- ingen aning.